Mary von Rosen och heliga Birgitta

Mary von Rosen (1886-1967) är utan tvivel den kvinna som betytt mest för SSB (Societas Sanctae Birgittae) och som dessutom givit inspiration åt en lång rad människor utanför denna exklusiva krets. Dotter till chefen för Hälsinge Regemente i Gävle, översten och friherren C A Fock, blev hon tidigt gift med herren till Rockelstad, greve Eric von Rosen. Trots att hon var förhindrad närvara vid fundationshögtiden i S:ta Gertruds kyrka den 23 mars 1920, kom hon att räknas till S S B:s stiftare. Den där antagna regulan granskades vid ett konvent på Rockelstad den 26-27 maj, då Mary och Eric von Rosen stod för värdskapet. Vid det första Generalkapitlet i Vadstena den 21 juli 1920 valdes Mary von Rosen till S S B:s Moder Superior. Hon kvarstod i denna befattning till 1962, då hon på egen begäran entledigades från uppdraget.

Grevinnan Mary von Rosen vid sitt arbetsbord på Rockelstad.

Mater Superior Mary von Rosen läser högt ur den Heliga Birgittas Uppenbarelser vid en måltid på S S B:s generalkapitel.

Mary von Rosen var aristokrat och man kände alltid inför henne både respekt och vördnad. Samtidigt var hon genomlyst av fromhet och godhet på ett sådant sätt, att man spontant kände hennes närhet och värme. Hon förenade stränghet och mildhet på ett sätt, som påminner om Sancta Birgitta. Genom dessa egenskaper kom hon att framstå som den oförlikneliga fostraren av generationer av systrar inom S S B. Hon satte i hög grad sin prägel på systrasidans andliga liv. Det var också hon som med tiden ålade systrarna att bära den dräkt som användes vid generalkapitlen. Systrarna hade en privat samling under hennes ledning. Det var också dessa, som svarade för Birgittaskrinets prydnande med rosengirlander inför högtidsdagen - traditioner som sedan fortsatts.

En syster till Mary von Rosen, Carin Fock, blev gift med Hermann Göring, vilken vid ett tillfälle i svårt oväder flög greve Eric von Rosen från Stockholm till Båven. Det var på Rockelstad, beläget vid nämnda sjö, som de båda träffades. Greveparet von Rosen kom på detta sätt i kontakt med ledande politiska kretsar i Tredje Riket och beskylldes också för "tyskvändlighet". Vid mitt besök på Rockelstad i mitten av 1960-talet tog Mary von Rosen själv upp ämnet. Hon berättade om möten med "Fuhrern" och om hur hon i efterhand sett honom bli alltmer ondskefull. Det sista sammanträffandet hade för henne inneburit en psykisk skräckupplevelse. Ehuru det egentligen ligger utanför ramen för denna bok, bör det kanske nämnas att familjen von Rosen spelade en viktig roll för Sveriges integritet under kriget. Jag har mig bekant, att Gustav V i ett för vårt land kritiskt läge personligen sände iväg Eric von Rosen för att vädja för Sveriges frihet hos ingen mindre än Hitler personligen. Hur mycket Görings förbundenhet med Sverige och familjen von Rosens vädjanden bidrog till att Sverige förskonades från tyskt överfall, kan svårligen bedömas. Men likväl torde dessa förhållanden vara viktiga pusselbitar i det stora mönstret.

Mary von Rosens spontana obehag vid mötet med "Fuhrern" var bl.a. ett utslag av hennes oerhört starkt utvecklade sensibilitet. Denna sensibilitet utgör ett annat drag i Mary von Rosens väsen, som gör henne till en andlig frände med Heliga Birgitta. I en minnesanteckning över henne skriver Eric Segelberg mycket försiktigt, att "S:ta Birgitta kom att intressera Mary von Rosen just därför att hon knappast själv var alldeles främmande för 'uppenbarelsesidan'". I sitt rikt utvecklade andliga liv ägde Moder Mary en mottaglighet för det hinsides, som gjorde henne till en så starkt särpräglad religiös personlighet - och andlig ledare. Tillsammans med sin make uppehöll Mary von Rosen nära kontakter med Birgittahuset i Rom och den nya gren av Birgittinerorden, som skapades av Moder Elisabeth Hesselblad. Det var också genom Mary von Rosens förmedling, som denna orden fann fotfäste i först Djursholm och sedan Vadstena.

Makarna von Rosen var föregångare i fråga om det ekumeniska arbete, som inte gjorde halt inför den romerskkatolska kyrkans formella avvisanden. De uppehöll sådana kontakter med denna kyrka, som nu blivit naturliga, men som på 1920- och 30- talet ansågs som misstänkta. När Mary von Rosen beskylldes för "katolicism", tog hon emot detta påstående med ett stort och varmt leende. Liksom sin make var hon katolik i ordets egentliga mening, allmänkyrklig, ekumenisk. Sträng samfundsexklusivitet var henne främmande.

Mary von Rosen gjorde inte mycket väsen av sig. Hon verkade i det tysta. Men där betydde hon desto mer, bl.a. genom sin mycket omfattande korrespondens. Hon anlitades emellertid gärna som föredragshållare i kyrkliga ämnen och betroddes också med uppdraget att hålla radioandakter. På detta sätt nådde hon långt utöver kretsen av förtrogna, som hade förmånen att ofta få uppbyggas av Moder Marys andliga vishet.