|
|
Arkitektur och interiörer på Rockelstad
Under denna rubrik finns en närmare arkitektur- och stilhistorisk genomgång av husen och de viktigaste inredningarna.
Slottets exteriör
Gårdssidan i perspektiv
|
Det lilla borgliknande tegelslottet är en märkvärdig
skapelse, som lämnar få förstagångsbesökare oberörda. Gårdssidan domineras av
de bastanta runda tornen med kopparklädda kupoler och små kastell under
spirorna.
På fasadens mitt sitter ett karnap som kröner den valvbågade stora porten,
och övervåningens fönster pryds av blindgavlar som bryter taklinjen. Det hela
ger ett genomarbetat, om än naivt, intryck, och den stilhistoriskt bevandrade
kan genast placera byggtiden till omkring 1890. Men vid en närmare granskning
finner man att husets mittparti är något förskjutet åt höger, en asymmetri som röjer
att här är fråga om ett långt äldre hus.
|
Sjösidan i närbild
|
Sjösidan åt norr är fundamentalt olik
gårdssidan, med arkader i sandsten som binder ihop hörntornen med ett
utskjutande tornprytt mittparti. Allt är här strängt regelbundet och symmetriskt.
Gårdssidans Vasaborg förvandlas på den norra fasaden till ett kontinentalt
lustslott i italienskinspirerad renässans.
|
Besökare
på Rockelstad frågar ofrånkomligen "när är slottet byggt?". Sanningen är att
slottet, liksom de flesta andra gamla hus, inte har något bestämt byggår, utan
består av den bevarade återstoden av varje generations förändringar. Under
1600- talet ersatte ägarfamiljen Stuart en medeltida byggnation, vars utseende
vi bara kan gissa, med barocktidens typiska uppsättning herrgårdsbyggnad och
flyglar, som grupperar sig parvis längs en mittlinje.
Huvudbyggnaden hade byggts redan 1642, men anläggningen blev inte färdig förrän strax efter
1700. Snarlika herrgårdsanläggningar byggdes överallt i Mellansverige, och några
finns bevarade intakta. Fram till 1889 hade Rockelstad alltså kvar ett corps de
logis i pustat timmer, med en huvudbyggnad om kanske 600 m2, två större flyglar
om knappt 400 m2 vardera samt två mindre flyglar. Huvudbyggnaden hade då ingen
full övervåning, utan det skifferklädda säteritaket vilade direkt ovanpå
bottenvåningen. Alla husen hade renoverats omkring 1795, och då fått revetering
bestående av ärtsingel och kalkputs med timmerknutarna täckta av slätputsade
pilastrar. Dessa pilastrar fick på de tre större husens gårdssidor bära
gavelfrontoner, och bakom dessa inreddes nya rum på husens övervåningar. Detta
var ägarfamiljens försök att modernisera de då urmodiga husen i den
gustavianska smakens tempelinspirerade stil, och reveteringen tjänade ändamålet
att ge intryck av att husen var av sten. Sannolikt var husen målade ockragula
med vitkalkade pilastrar och fönsterfoder, samt rödbruna fönster.
Förvandlingen från herrgård till slott skedde 1889, då den dåvarande ägaren Sylvan lät foga
fyra monumentala hörntorn till den låga huskroppen. Idag skulle en sådan
ombyggnad betraktas som ett kulturbarbari utan like, men ännu hade inte det
rådande modet kommit att uppskatta stormaktstidens enklare byggnader. Istället
fanns en nyväckt vurm för femtonhundratalets borgar, med fokus på Gustav Vasas
slott och framförallt Gripsholm. Romantiken under 1800- talets första hälft
hade övergått i nationalromantik, och arkitekterna fann sina förebilder i hus
som man ansåg ha den genuint svenska karaktären. Detta kulminerade i den stora
Gripsholmsrenoveringen, som utfördes efter ett förslag som Fredrik Liljekvist framlagt
1887, och som syftade till att återställa de gamla vasarummen till originalskick
Vasaborgen Gripsholm
Den sylvanska ombyggnaden av Rockelstad,
vars arkitekt var Gustaf Lindgren vid Isak Gustaf
Claesons arkitektkontor i Stockholm, lämnade husets gamla mittkropp i stort oförändrad, och endast de runda tornen
var av tegel.
Sylvanska gårdsfasaden |
Sjösidan hade då som nu kvadratiska hörntorn, men de var av trä
och prydda med höga kupoler och spiror. Hela huset var klätt med tegelfärgad
puts och tornen var försedda med en målad dekoration av vita rundbågar mellan
våningsplanen och utmed takfoten, liknande dem på Gripsholm.
|
Eric von Rosen började omedelbart bygga om Rockelstad efter övertagandet år 1900.
Han hade flera, ganska förståeliga, invändningar mot det sylvanska tårtbygget.
Mittkroppen hukade sig under de överdådiga tornen, vars övervåningar man kom
till genom gångar. Där karnapet nu är fanns en lanternin, och husets fönster
var tredelade på 1890- talsmanér. Ivar Tengbom (1878-1968) anlitades för att rätta till det
hela. Han tog bort de norra tornens övervåningar, och lät dem istället sluta i
krenelerade altaner.
Putsen knackades bort på de runda tornen och alla gesimser
byttes till sandsten, rundbågar på tornen och konsoler på mittkroppen. Huset i
sin helhet fick nu tegelfasad. Den gamla mittkroppen höjdes så att huset nu
inte längre hade mansardvåning. Tengbom lät sig inspireras av grannslottet
Vibyholm, och försåg Rockelstad med ett liknande karnap, vars överdel också fick
husera ett Thorn-ur modell 1901.
|
Vibyholms slott
|
Detalj av de vackra fönsterluckorna |
Fasaden mot sjön fick två balustradförsedda altaner, burna
av kraftiga sandstensvalv, med loggior inunder. Alla fönster byttes till massiv
ek med blyinfattat antikt glas och med dekorativa smidesbeslagna fönsterluckor invändigt.
Närmast identiska fönster finns i Vasavåningen på Gripsholm. På 1930- talet
byggdes de norra tornen upp igen, men de fick nu enkla pyramidtak och lämnades
i övrigt helt odekorerade.
|
Stora hallen
Nedre hallen |
Den stora hallen på Rockelstad färdigställdes 1903. Den är
Ivar Tengboms examensarbete och utgör ett gott exempel på stilen vasarenässans.
Rummet vill ge intryck av romerskt atrium, det nav kring vilket övriga rum kretsar.
Taket är upphöjt och övervåningen har tre väldiga valvbågade fönster mot sjön,
som ska släppa in himmelsljuset. Dekorationen är i gripsholmsstil,
undervåningen har höga paneler i furu som smyckats med blindbågar och pilastrar,
som betsats rödbruna och prytts med målad dekor i blekgrönt, ockra och svart.
|
Inuti varje panelfält finns en blomsterkvast målad, olika för varje fält. Sockeln
inunder har fyllningar med målade smidesornament i svart. Panelens närmaste
förlaga finns i Hertig Karls kammare på Gripsholm, som inreddes under 1590- talet
och sannolikt dekorerades av mäster Hans Målare från Strängnäs.
Närbild på takmålningar |
Nedre hallen har
ett tak med kassetter, där fälten målats med ett primitivt ådermönster som
skall likna rot eller marmor. Även övre hallens tak har sådan dekor, men de
större fälten har en väl komponerad ornamentik i blekgrönt och engelskt rött, i
form av smidesband och bladslingor.
Inspiration i form av mönster och färger till denna webbsida har huvudsakligen
hämtats från hallens takmålningar samt från öppna spisen.
|
Närbild på halldörr med smideslås |
Hallen har tunga dörrar med breda dörrblad,
dekorerade i stil med panelen och med enorma smideslås. Överallt i
hallen finns målade svastikor, von Rosens lyckotecken. Den öppna spisen, som består
av nio massiva block vit gotländsk sandsten, pryds av det von Rosenska vapnet,
buret av fruktfestonger, och två groteska maskaroner.
|
Matsalen
Matsalen |
Slottsmatsalens främsta
kännetecken är kanske dess ringa storlek. Man måste komma ihåg att detta
rum varit matsal också i det gamla 1600-talshuset, som var ett bostadshus
utan representativa balsalar. Rummets tak är det ursprungliga trätaket med
breda, kilsågade brädor, som på 1660-talet målats med sina fantastiska
ornament. Detta manér att dekorera tak kallas grisaille, alltså gråmåleri,
och tjänade till att efterlikna stuckatur.
|
Taket i matsalen |
Efter trettioåriga kriget hade
nämligen stormännen fått smak på den storvulna barock, som då var högsta
mode i Europa.
Sällan hade dock de mindre godsherrarna råd att anlita
utländska stuckatörer som Carlo Carove, utan bad helt enkelt någon
kringresande konstnär måla ett imiterat stuckaturtak. Detta blev så
småningom en etablerad konstart, som Sverige exporterade tillbaka till
kontinenten.
Matsalstaket på Rockelstad har grå akantusornament på blå
botten och nio plafonder med figurativa motiv. Den blå färgen är sannolikt
sekundär. Den oktagonala mittplafonden föreställer Helios med solvagnen,
de fyra runda målningarna är allegorier som har förklarande latinska
sentenser.
|
Matsalen har en behaglig öppen
spis i rosa sandsten med beställarens, Eric von Rosens, namnchiffer under
en grevlig krona. I rummet finns en av de ursprungliga 1600- talsdörrarna,
dekorerad på samma vis som taket och med de tidstypiska fyra fyllningarna.
|
spisornament
|
Rummet har en hög panel med ett konsolburet krön i grönblå
grundton och med accentuerande linjer i engelskt rött och ockra. Panelinredningen
kom till samman med det valv som leder in i den angränsande musiksalongen i
tornet. Detta rum inreddes år 1890, först efter det att man upptäckt målningarna
i matsalen, som dessförinnan varit överspända med väv. Byggherren Sylvan beslöt
låta måla ett likadant tak i det runda rummet, men nu användes inte den gamla
metoden med äggtempera på trä, utan oljefärg på cementputs. Taket har naturligtvis
flagnat sedan dess, för cementen bryter ner oljefärgen.
Förmaket, Grevinnans sängkammare och Blå kabinettet
Förmaket under von Rosens tid |
Grevinnans sängkammare |
Spisen i grevinnans |
Dessa tre rum i undervåningens västra halva
har alla takmålningar i grisaille, liknande dem i matsalen. Efter en
större vattenskada 1986 restaurerades taken, och konservatorn kunde då
konstatera att de ändrats eller reparerats minst tre gånger dessförinnan.
Det är alltså troligt att dessa tak målats ursprungligen samtidigt med
matsalen, och att de "förbättrats" både innan och efter de kanske 150 år
de varit överspända med väv. Förmakets tak är dekorerat med ekblad och
akantus kring en stor plafond, vars målning gått förlorad.
Paradsängkammaren har en blå oval i mitten med en allegori över Hoppet,
som helt säkert är sekundär. Detta rum har en märklig öppen spis helt av
täljsten, prydd med gotiska rosor och en dedikation från Eric till hustrun
Mary, samt dateringen 1909. Det lilla blå kabinettet har ett mycket fint
tak, målat i gråskalor utom i mitten, där en blå himmel skymtar fram bakom
ulliga moln. |
Bokrummet
|
Taket i detta rum har en enkel bård av blommor och blad i
friska färger och en cirkulär plafond, också med blommor. Här är inte fråga om
grisaille och stiliserade barockornament, utan mer den renässans som överlevt i
Dalarnas kurbitsblommor. Detta tak borde vara äldre än de övriga, kanske målat
redan vid 1600- talets mitt.
Rummet har också en fris av gyllenläder ovanför
den höga, enkla träpanelen. Tapeten är tillverkad i Holland omkring 1700 av
kalvskinn som sedan dekorerats med guld, grönt och cinnober. Biblioteket
inreddes till sitt nuvarande skick av Tengbom vid den von Rosenska ombyggnaden
år 1903. |
Grevens torn (f.d. Biljarden)
|
Grevens torn
|
Detta åttkantiga rum i det sydvästra tornet, som idag fått
användning som biljardrum, var tänkt som grevens arbetsrum när det ritades av
Tengbom. Återigen hämtades förebilden från Gripsholm, där man känner igen det
magnifika taket i Vasasalen, ett tak som först fanns på Tynnelsö slott och som
tillverkats av den tyske mästersnickaren Hans Kantenitz år 1604.
|
Både detta s.k. stjärntak och de höga panelerna är i furu, och de har en
detaljrik dekor av smidesornament, målade omväxlande mörkt mot ljust och
tvärtom. Dekoren ska ge intryck av intarsia i olika träslag. Takets större fält
har varsin stiliserad ros för att hedra slottsherren. Runt väggarna finns infällda
bokhyllor och draglådor, som smugits in i panelen som lönnfack. Mellan taket
och panelen finns ett enkelt fält, målat i renässansens obestämbara gröna färg.
Rummet har en öppen spis i grå sandsten, skulpterad med Mary och Eric von
Rosens porträttbyster på varsin sida av eldstaden, och med deras namnteckningar
inhuggna under spiselkransen.
Turkiska rummet
Flera svenska herresäten har turkiska rum, oftast inredda
som herrum eller rökrum på 1800- talet, men få är så anmärkningsvärda som det
på Rockelstad. Rummet är beläget i det sydvästra tornet, det byggdes av Sylvan
år 1890 efter ritningar av Lindgren, och har förblivit oförändrat sedan dess. Ritningarna
anger att stilen egentligen inte är turkisk utan morisk, alltså nordafrikansk.
De höga friserna, pelarna och taket är dekorerade med arabesker i rött, orange,
grönt och guld, och utefter taket finns åtta små fönster med olikfärgat glas, som
släpper in ett dunkelt och flerfärgat ljus.
Ornamenten har målats al fresco, direkt på den våta putsen med oljefärg och
naturpigment, och färgerna lyser idag lika klara som för 100 år sedan. Man kan
tro att detta är en lyckad pastisch, men arabiska besökare påstår att de olika
symbolerna faktiskt är korrekt utförda, varför konstnären måste ha
arbetat efter utförliga förlagor eller kanske t.o.m. varit arab. |
Turkiska rummet |
Birgittakapellet
Birgittakapellet |
Detta rum i det sydöstra tornets övervåning inreddes först
av Sylvan till vävkammare. Hit skulle husets damer dra sig tillbaka för
hushållsarbete, då herrarna tog fram cognac och cigarrer i Turkiska rummet. På
den tiden hade rummet balustersvarade pelare med kapitäl i genombrutet snidat
trä, och väggarna hade målats med leende sörmländska landskapsmotiv. År 1909
lät Mary von Rosen inreda det till sitt andaktsrum. Arkitekten Tengbom gav
rummet dess strama polygona pelare, klädde friserna och taket med furu, och
väggarna i övrigt fick kalkad grov puts. En öppen spis av täljsten
murades upp, den är kanske rummets främsta prydnad med sin vackra medeltida
enkelhet. Väggfriserna dekorerades med nio av den Heliga Birgittas
uppenbarelser i tunna laserande färger. Konstnären var Oscar Brantberg, rektor
för konstakademin och god vän till familjen von Rosen. |
Stora västra flygeln
Kakelugn i lilla blå |
Flygeln inreddes till sitt nuvarande skick vid en omfattande
renovering på 1920- talet, under ledning av Tengbom. På nedervåningen
restaurerades bröstningen och dörrarna från omkring 1740, och rummen fick
praktfulla kakelugnar i rokokostil från Uppsala Ekeby.
Timmerväggarna spändes
över med tapeter av linneväv, som dekorerades med fält i varma gråskalor, och
med sparsmakade ornament i rokoko och gustavianskt. Breda såpade furuplank blev
till golv i dessa vackra, ljusa gästrum. Hallens tak har polykroma
renässansslingor över ett golv av gröngrå gotländsk kalksten. Förmaket har ett
tak av handhyvlade furubräder som fernissats och dekorerats med en bild av
slottet från sjösidan. |
Jaktrummet |
Jaktrummet
på övervåningen är helt i furu, tunga bjälkar bär taket och alla väggar är
klädda med kraftiga, enkelt profilerade brädor. Dörrarna är av senmedeltida typ
med profilerade fyllningar. Fönstren är blyinfattade med diagonala rutor, och
de har stora invändigt monterade luckor, som dekorerats med enkla senmedeltida
målade ornament. Mellan de djupa fönstersmygarna finns en hyllinredning dold
bakom panelen. Rummets mest framträdande detalj är dock den enorma öppna
spisen, som bär det medeltida von Rosenska praktvapnet och en svastika. |
Gotiska kammaren |
I gotiska kammaren lät von Rosen montera en märkvärdig dörr i ek, vars fyllningar
har det karaktäristiska linenfoldmönstret. Dörren, som är bevarad helt i
originalskick och fortfarande har sitt ursprungliga lås, är sannolikt från
1400- talet. Rummet har också ett blyinfattat gotiskt fönster med tunga
smidesbeslagna luckor. Detta rum hade under Eric von Rosens tid ett oöverträffat
möblemang av perfekt bevarade profangotiska möbler. |
|
| |
|