Godset genom tiderna

Förhistoria

Under stenåldern var hela Södermanland en del av skärgården, de många sjöarna var fjordar och vikar som sedan landhöjningen lämnade efter sig. Runt sjön Båven finns många fornlämningar, landet var lättförsvarat och handel kunde bedrivas på vattenvägarna till och från Östersjön. Vid den norra delen av sjön fanns ett litet flackt berg på tre sidor omgivet av vatten. Där ligger idag Rockelstad. Platsen är en naturlig boendeplats som sannolikt var bebodd redan under järnåldern, varom vittnar lämningar efter två fornborgar från århundradena närmast efter Kristus. På stället där slott och flyglar nu står fanns med säkerhet bebyggelse från och med vikingatiden. Namnet Rockelstad lästes från början Rokli- stad. Rokli är fornnordiska och betyder just liten berghäll (jfr engelska "rock"), vilket ger den föga poetiska betydelsen: Platsen på den lilla berghällen.

Medeltiden

Rockelstad omnämns för första gången på 1300-talet, då biskop Tord i Strängnäs köper Roklista by med tillhörande mark av prästen i Forssa. Kyrkojorden skulle vara ståndsmässigt bebyggd, så nya hus med källarvalv i tegel byggs omkring 1380. Jordegendomen som hör till gården har ännu idag den medeltida utsträckningen. Ägarskapet över Rockelstad övergår sedan till kronan vid Gustav Vasas reduktion av kyrkojorden på 1520- talet. Jorden förlänas till Hertig Karl, som år 1579 delar ut Rockelstad samman med flera andra gods till en av sina officerare, generalfältkvartermästaren Hans Stuart. Han var en lycksökare som tillhörde en gren av det skotska kungahuset, och som gjorde karriär under Gustav Vasas söners krigiska regeringar.

Stuarttiden

Efter Hans Stuarts död år 1618 går Rockelstad i arv till sonen David, som sammanförde de kringliggande gårdarna till en vidsträckt enhet, som även innehöll tre frälsehemman. På den tiden hade en adelsman rätt att låta ett av sina gods bli platsen för familjens säte. Ett sådant säteri var skattebefriat, men gården måste bebyggas och underhållas i enlighet med kronans krav för att förvärva denna rättighet. David lät därför riva den medeltida mangårdsbyggnaden och i stället resa en ny mangårdsbyggnad. Detta skedde sannolikt 1642, då stommen till det nuvarande slottet ska ha uppfördes på platsen. David Stuart var gift två gånger, först med Anna Kruse af Elghammar, sedan med Brita Liljeram till Långbro, som efter makens död gifte om sig med biskopen Johannes Matthiae i Strängnäs. Rockelstad är därför en tid på 1650- talet biskopssäte. De båda fruarna till David Stuart är de berömda Damerna Stuart, slottets traditionella spöken, som fortfarande visar sig ibland.

Johan Robert Stuart övertog godset 1660. Även han var gift två gånger, först med Anna Oliokvist, sedan med Beata Gyllenanckar. Sannolikt lät han bygga om huset i tidig karolinsk stil, med det tidstypiska säteritaket och en inredd övervåning därunder.

Matsalstaket från 1600-talet

Troligen har de vackra målade taken i slottets undervåning beställts till bröllopet med Beata Gyllenackar. Sju sådana tak finns bevarade, varav sex är utförda i högbarockens praktälskande ornamentik. En dotter, Brita, övertog gården några år senare, och hon sålde den år 1691 till kusinen Carl Rosenholm. Under denna tid byggdes också fyra nya flyglar, på platsen där de medeltida långhus, som innehåll djurstallar och andra ekonomiutrymmen tidigare stod.

Den stora västra flygeln var ända från början avsedd att vara gårdens gäststuga, en s.k. kavaljersflygel. Den östra var köksflygeln, från vilken man bar in maten till mangårdsbyggnaden, men som också hade mangelbod, linneförråd, pigkammare och skolsal. De två små flyglarna var inredda till snickeriverkstad och mejeri. På en karta som beskriver förhållandena på gården under 1600- talet kan man se att ett sågverk fanns redan i början av seklet. Den försåg säkert timmermännen med virke från gårdens skogar, när alla husen skulle byggas.

1700 och 1800- talen

Gammal karta

Carl Rosenholms änka, Brita von Berchner till Lindenäs, lät Rockelstad år 1740 gå i arv till mågen Simon Jakob Wennerstedt, som låter inreda gästrumsflygeln med de underbara handhyvlade dörrar och paneler, man fortfarande kan bese i dess undervåning. Wennerstedt efterträds av Lars Erik Gripenwald, som år 1788 överlåter godset till Otto Gabriel Holst, vilken låter genomföra en modernisering av huvudbyggnad och flyglar i tidens klassiserande stil. Timmerfasaderna kläs då med puts och husen får sina gavelprydda mittpartier.

De fyra flyglarnas exteriör är i stort sett oförändrad sedan denna ombyggnad. Änkan efter Otto Holst, Fredrika Sofia Lindsfelt, ärvs år 1830 av sonen Otto Holst, som år 1864 ärvs av hans son Johan Ludvig Holst.

Därefter går Rockelstad genom flera händer, tills Carl Sylvan förvärvar gården 1887. Sylvan var en framgångsrik grosshandlare som bland annat kunde titulera sig hovintendent. Han hade ambitionen att i tidens anda förvandla den då nergångna herrgården till ett romantiskt 1500-talsslott i miniatyr. Byggnaden försågs därför år 1890 med kraftiga kupolprydda hörntorn, på gårdssidan runda och mot sjön kvadratriska. Inspirationen hämtades från Gripsholm. Turkiska rummet i det sydvästra tornet är bevarat närmast i originalskick, och utgör ett gott exempel på sin tids fascination för orienten. Även matsalen i slottets undervåning är i princip sett oförändrad sedan den sylvanska ombyggnaden, med höga paneler och ett stort valv som leder in till musiksalongen i tornrummet.

När man rev hål i det gamla timmerhuset upptäcktes takmålningarna från stuarttiden, som på sjuttonhundratalet hade spänts över med väv. Matsalens fantastiska tak med sina akantusornament och illustrerande latinska deviser lät Sylvan restaurera, för på 1800- talet hade det åter blivit på modet med sådana dekorerade tak. Gården i övrigt fick också en upprustning; en ny stallbyggnad uppfördes, prydd med snickarglädje, och parken försågs med en kägelbana, som fortfarande är i spelbart skick. Sylvans engelska park sträckte sig ända ut på udden utmed Rockelstavikens östra sida, och där byggdes ett litet romantiskt lusthus i Wilhelm Tell- stil, som de nuvarande ägarna låtit återskapa. Carl Sylvan fick dock aldrig njuta av sin Törnrosaborg, för byggkostnader och lågkonjunktur gjorde honom bankrutt, och han fick fly sina fordringsägare till Chicago, där han så småningom blev välbeställd hotellägare.

Von Rosen-tiden

Julkort med familjen von Rosen vid Yggdrasil

Familjen von Rosen vid vårdträdet Yggdrasil

Greve Carl Gustaf von Rosen köpte Rockelstad 1899. Han var överstekammarjunkare vid Oscar IIs hov och dessutom gift med Ella Moore, dotter till en ytterst förmögen industriägare i Philadelphia. Men redan samma år blev slottet Örbyhus i Uppland till salu.

När han år 1900 inköpt Örbyhus för sin egen och äldste sonens räkning, blev Rockelstad ledigt, och gården gick vidare till yngste sonen Eric. Han var då 21 år gammal och stadd vid god kassa, och dessutom en renässansmänniska med smak för de sköna konsterna, litteratur och äventyrliga resor. Han beslöt fortsätta ombyggnaden av slottet och slutföra det som Sylvan påbörjat. Han anlitade för ändamålet sin skolkamrat Ivar Tengbom, som då fortfarande studerade arkitektur. Tengbom höjde upp slottets mittparti och lät klä huset med tegel och sandsten.

Greve Eric von Rosen som ung i jaktmundering

Sjösidan omgestaltades och fick loggior som gömmer sig bakom kraftiga valvbågar. En tornprydd inkörsport restes för att ge jämvikt åt och sluta gårdsplanen. Inuti slottet fick Tengbom rita den monumentala hallen i två våningar, allt i renässansstil med höga, rikt dekorerade paneler som har sin förlaga i Gripsholms Hertig Karls kammare. Ett arbetsrum år greven inreddes i ett av de runda tornen, även detta med ornamenterade paneler och med ett överdådigt kassettak. Parken nyskapades under ledning av den kände trädgårdsarkitekten Rudolf Abelin.

Slottet skulle också fyllas med den rätta blandningen konst och antikviteter. Eric von Rosen köpte och lät restaurera ålderdomliga möbler från femton- och sextonhundratalen. Ärvda föremål och jakttroféer, konstverk och släktportträtt, allt sammantaget blev inredningen i ett av dåtidens mest exklusiva och intressanta hem.

Sedan Rockelstad sålunda blivit vederbörligen iordninggjort gifte sig Eric med sin trolovade, Mary Fock. Men trots allt detta längtade slottsherren ut på vikingatåg till fjärran länder. Eric von Rosen hade redan 1901- 1902 deltagit i en äventyrlig resa, en expedition till Anderna i Bolivia och Argentina. Inför denna resa hade han genomgått en utbildning i etnografi, och det var som etnograf han ville göra sin livsgärning. Han beslöt 1911 att korsa Afrika från söder till norr, en resa från Kap till Alexandria, med förhoppningen att finna oupptäckta folkstammar och artefakter. Färden gick mestadels till fots, resan tog över ett år och man kom hem med rikligt byte. En folkstam upptäcktes, Batwafolket, ett träskfolk söder om Tanganyika i det inre av Kongo. Den stora hallen på Rockelstad arrangerades som etnografiskt museum, där afrikanska troféer och krympta pygméhuvuden fick samsas med sydamerikanska indianföremål. I angränsande rum fanns samlingar med svensk och europeisk kulturhistoria, från stenåldern och framåt. På hyllorna i det lilla bokrummet förvarades en samling medeltida illustrerade manuskript och andra sällsynta böcker. Detta hem som också var ett museum blev ett populärt resmål för kunskapstörstande, som enligt familjen von Rosen skall ha besökts av närmare 100 000 personer mellan krigen. Eric skrev också ner berättelserna från sina vådliga äventyr och de gavs ut i bokform.

Grevinnan Mary von Rosen var liksom sin man en färgstark personlighet. Hon hade ärvt en djup religiositet av sin engelska mor, och hon lät 1909 inreda ett andaktsrum i det sydöstra tornet. Rummet, som Ivar Tengbom ritade, är hållet i en stram medeltida stil. På de av polygona pelare burna väggfälten finns den heliga Birgittas uppenbarelser målade, med lasyrteknik på furubräder, och därför kallas rummet Birgittakapellet. Mary blev också år 1920 en av initiativtagarna till Societas Sanctae Birgittae, ett högkyrkligt protestantiskt sällskap som vill verka för ett innerligare andligt liv, och hon blev också sällskapets första Mater Superior.

Eric von Rosens stora intresse för jakt gör sig påmint inte bara genom den ryska slagbjörnen i hallen, som blivit något av en symbol för Rockelstad. I ett större område med urskog, som Eric gjorde till naturreservat, finns en märkvärdig jaktstuga. Den byggdes åren 1910- 1911 av ett lag timmermän från Dalarna, efter ritningar av Tengbom. Stugan är i fornnordisk stil, med fenrisulvens huvuden på taknocken och med ett högsäte i gillestugan som flankeras av Oden och Tor, uthuggna ur varsitt massivt stycke timmer.

Den stora västra flygeln genomgick en större renovering på 1920- talet. På dess undervåning inreddes sex ljusa rum med handmålade väggdekorationer i bleka sjuttonhundratalsfärger. Här visar Rockelstad ett helt annat ansikte än slottets dunkla färgprakt. I flygelns övervåning finns Jaktrummet och Gotiska kammaren, som skapades för att hysa von Rosens samling medeltida möbler. Jaktrummet, med sin väldiga öppna spis och brädfodrade väggar, är Tengboms försök att skapa en medeltida riddarsal. Rummet har också ett snillrikt system av lönndörrar, innanför vilka gårdsarkivet förvarades.

Modern tid

Helene och Christer von Post

Helene och Christer von Post, övertog Rockelstad 1973. Deras avsikt var att bedriva lantbruk och mjölkproduktion på gården, och fastän slott och flyglar var i ganska dåligt skick, ville de hellre bevara än förändra. Tidsandan var då sådan att många herresäten antingen revs i sin helhet eller genomgick modernisering med allt det innebar av korkmattor och plastfärg.

Rockelstad klarade sig trots att många gav det välvilliga rådet att ersätta "tegelhögen" med en modern, lättskött enplansvilla. De flesta av de von Rosenska inredningarna finns alltså bevarade, och flera av de större möbelpjäserna står ännu kvar. Västra flygeln har kvar sitt möblemang, specialbeställt till respektive rum från NK- snickerier i Nyköping, men den östra inreddes till privatbostad 1976 och har under 1990-talet blivit helt ombyggd efter en större eldsvåda.

Helene och Christer von Post har gått ifrån en storskalig jordbruksproduktion till att på halvtid ägna sig åt konferenser och guidade turer. Denna verksamhet har krävt en del ingrepp i de gamla husen, i första hand för att installera duschrum, men ingreppen har gjorts i det närmaste osynligt. Rockelstad stoltserar med att kunna erbjuda sina gäster sovrum, matsalar och sällskapsrum med förhållandevis hög standard, allt möblerat med de ursprungliga antikviteterna. Gårdens gamla bad- och tvätthus, som ritats av Tengbom i nationalromantisk stil 1906, har inretts med en charmig festsal och gemytliga sovrum på övervåningen. På en brygga i parken har byggts ett båthus, med bastu och kanoter, och en uteplats där man i avskildhet kan njuta solnedgångens reflektion i Båvens stilla vatten.

Sedan 2004 bedrivs gårdens olika verksamheter av Anna och Fredrik von Post som också bor på gården. Under 2005 byggdes matsalen/verandan på Östra flygeln om för att bli en fin matsal alldeles i anslutning till de ursprungliga gårdsköken. Verksamheten utökades också med att bröllop som vi kan erbjuda ett ganska unikt koncept för. Någon större ombyggnad brukar ske nästan varje år för att förbättra möjligheterna att låta våra besökare vara med och sponsra det omfattande underhållet.